Bästisar kap.4 [Lypsyls perspektiv]
Jag var på tjejernas och var ensam där och det var jag tacksam för.
För jag hade precis kollat på mig i spegeln och var väldigt, väldigt röd i ansiktet.
Jag stänkte kallt vatten i ansiktet och kolla om den mystiska röda färgen i ansiktet från ingenstans var borta.Det var det.Jag suckade av lättnad och gick ut igen efter att ha torkat av vattnet.
Jag kollade på mitt schema, nästa lektion var spanska.
Tyvärr hade inte Castell spanska den tiden, Castell hade redan gått iväg till hennes nästa lektion.
Jag hämtade mina spanska-böcker i mitt skåp och gick till spanska lektionen.
När jag gick in genom dörren insåg jag att jag var först.Jag satte mig på en plats långt bak så att läraren inte skulle se mig(Inte skulle fråga mig).
Det tog ett tag innan dörren öppnades, jag kollade vem det var som klev in.Det var Zion.
Jag kände att jag blev sådär röd igen och kände att jag ville att någon plötsligt kom och stänkte vatten över mig.
Han fick syn på mig, vinkade och verkade vara på väg hit. Nej!
Jag kände definitivt att jag inte ville att han skulle komma men en pytteliten sida av mig verkade vilja det.
Han pekade på stolen brevid mig och log bländande ''Hej, får jag slå mig ner?''
Jag nickade blygt och försökte le tillbaka.Fast jag tror att det mest liknande en grimas.
Han satte sig ner och frågade ''Har du alltid deprimerande texter på dina tröjor?'' Sa han och skrockade, jag tror att han menade munktröjan.
Jag tittade förvånat upp ''Öhh..Kanske..Eller, typ...N-nej?''
Han skrockade igen ''Okej, men du ha...'' Mer hann han inte säga innan en tjej som hade kommit in frågade om hon fick sitta brevid honom. Han nickade till svar.
Sedan pratade vi inte mer.
